En ”fastteoretisk grundval för en exakt rashygien och en rationell befolkningspolitik” blev uppgiften för Statens Rasbiologiska institut som grundades här i Uppsala för 100 år sedan. Institutet kom att verka i nästan fyra decennier och två nyligen utgivna, och helt aktuella verk; i poesins form i den prisbelönta poeten Burcu Sahins ”Blodbok” och som sakprosa i författaren och litteraturkritikern Ola Larsmos ”Lektion 11”, undersöks arvet efter den svenska rasbiologiska verksamheten på helt olika sätt.

Burcu Sahin debuterade som poet med diktsamlingen Broderier 2018, för vilken hon mottog Katapultpriset. Dikterna tar sin början i handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning, men blir till en väv där tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt.

I nu aktuella ”Blodbok” väcker Sahin helt andra frågor:

Hur förhåller Sverige sig till sin historia av rasism och kolonialism? Vad lever kvar i arkiven och utanför dem? Vad har raderats ur historien?

Även Ola Larsmo, författare, litteraturkritiker och kulturjournalist har studerat det rasbiologiska institutet. Liksom i sin tidigare utgivna ”Tio lektioner i svensk historia” söker Larsmo i ”Lektion 11-  en bok om rasbiologi” korrigera en rad felaktigheter och missförstånd i historieskrivningen. Det är också en bok som söker skildra skiftet av värderingar som ledde till tillämpningen av rasbiologin till värderingar som blev till demokratisk humanism.

Larsmo har i sin stora produktion, ett tjugotal böcker, de flesta romaner, men också i essäer, krönikor och föredrag, ständigt återkommit till svensk historieskrivning. I detta samtal möter prosan poetiken när Burcu Sahin och Ola Larsmo diskuterar sin gemensamma utgångspunkt; svensk rasbiologi. Här möts de två i ett samtal modererat av Sven Widmalm, docent i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. 

Språk: svenska
Lördag 25 mars kl 14.00
Uppsala konstmuseum